Ryggsäcken är packad, datorväskan likaså. Äntligen. Det har varit en kamp att gallra ut kläder och småprylar. Hur stor plats tar ett spaghettilinne, egentligen? Värst är necessären. För när man tror att man har packat ner allt ska man plötsligt göra rum åt det där otympliga paketet, som ju faktiskt MÅSTE få plats.

Nåväl. Det går ju alltid att köpa nytt.

På det stora hela har det varit en omtumlande dag det här, min sista dag i Sverige på drygt åtta månader. Mina nerver har suttit utanpå skinnet mest hela tiden och jag har både yrat runt med ett leende och grinat på en sjukhusbänk.

Om två timmar måste jag vara vaken igen. För 6.45 lyfter mitt plan mot London, där jag ska spendera en dag innan jag åker vidare till Bangkok över natten.

Så nu ska jag lägga huvudet på kudden , för imorgon är ju praktiskt taget en annan epok, även om det redan i teorin är imorgon redan nu.