
Jag är i min drömbild. Jag kom på det igår (jag skulle publicerat det här då, men ack, uppkopplingen på strandens enda internetställe funkade inte!) när jag, efter en fantastiskt skön dag på vykortsstranden Phra nang med bad, bok och massage, satt och smälte min middag (Fried prawns with sweet basil). För under året som har gått sen jag sist var i Thailand har jag burit med mig bilden av Tonsai beach och den har peppat mig oerhört mycket. Den mäktiga naturen, den slappa atmosfären, vänligheten. Jag förälskade mig i den här stranden och det var här mina tankar på en långresa tog form.
När jag klev i land från longtailbåten blev jag dock lite illa berörd av allt skräp och alla tomma ytor längs strandkanten. Speciellt eftersom jag hade pratat mig svettig om vart vi var på väg för mina nyfunna resevänner, Andrés och Annelie från Argentina och Danny från England. Jag såg deras förvånade miner, för det var inte inbjudande alls faktiskt. Ett “Hello, welcome back” och ett stort leende från en kille på Viking bar (nej, namnet syftar inte på våra vikingar – det är inte en svensk semesterbar) gjorde i alla fall mig på bättre humör, men jag kände skeptismen i ryggen när vi började kånka vår packning mot varsin bungalow.

Nåväl, några timmar senare var det helt andra miner. Sen dess ger alla sken av att vara nöjda och glada. Och själv, ja, vad säger man, det är behagliga tider.
Såväl Chai och hans pyramidpannkakor som Chiakorn Rasta man och hans No Name bar är visserligen puts väck och favoritbaren Chill out har varit tvungna att flytta cirka hundra meter och bygga upp allt på nytt, eftersom ett stort företag har köpt marken, men på det stora hela känner jag mig som hemma. Första kvällen hade Chill outs generator gett upp, så de tände levande ljus längs bardisken och spelade akustiskt för mig och ett tiotal andra gäster. Igår funkade elen och jag hade en skönt samtal om livets s.k stora frågor med Tomaso, 35 från Italien. Söta Ben kom även även tillbaka efter en visit hos sin familj och det var ett kärt återseende med massor av kramar och uppdateringar.
Nu sitter jag nästan praktiskt taget på stranden och skriver. Förutom att jag är lite störd på min iPod som inte riktigt vill vara kompis med min inspelningsanordning (en iTalk+ en mick) är väl mitt enda problem just nu att det typ har regnat dagen lång. Jag och två andra tjejer trivdes dock i regnet i morse, när vi hyrde en båt och åkte och ut och snorklade. Havet var så där härligt ljummet jämfört med luften.
När det gäller ipoden står det “Firewire-överföringen fungerar inte” i diplayen när jag försöker spela in. Om någon har tips på hur jag kan få ordning på det vore jag mycket tacksam. Jag har försökt med alla omstarter jag kan komma på…
Jag ska kolla lite på det nu, när jag äntligen har sitter på en uppkoppling. Jag vill gärna inte bry mig om tekniska problem, men jag vill samtidigt kunna lita på mina prylar när det är inspelningsdags. Well, nu är det dags att logga ut från det här dyra stället.


Lämna en kommentar
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg