Jag har en karta i min anteckningsbok. Till Ernest och Edwina på Senatorial Drive i Congressional village. Bussen, som kör mellan Clark och Manilla, släpper av mig i Edsa corner Roosevelt ave. Precis som det står.
Det är rusningstrafik och en mängd bilar tutar sig mellan filerna. Jag har tur. Precis bakom bussen står en ledig taxi. Jag visar honom kartan och adressen. Han hoppas att han ska hitta och börjar köra mot en u-sväng.
Edwina har gjort en perfekt karta. Inga problem. Vänster vid första stoppljuset, mot Congressional village. Rusningen försvinner, vi åker sakta genom mörkret. Frågar någon slags vakt, han pekar mot ett bås. Där får taxichauffören ett besökspass.
Summer drive. Autumn drive. Senatorial drive. Yes.
På en den ena av två stora bruna portar står det 38, helt rätt.
Jag betalar, tio svenska, och lyfter ur mina väskor. Hoppas att de släpper in mig nu, säger jag till chauffören, som ler och kör därifrån.
Jag ringer på klockan, strax efter ser jag skuggan av fötter under porten.
– Hello, börjar jag.
En nyduschad tjej öppnar.
– Hey, I’m Jennie, I was invited by Ernest and Edwina when I met them on Borneo. You know?
Hon nickar. Erbjuder sig att ta min väska. Börjar gå in i trädgården. Jag efter, med öppen mun konstaterar jag att det var som jag anade. The jungle house som de benämnde sitt hus som är en riktigt stor villa. Och one of the girls är inte en av döttrarna, utan en av tjänteflickorna.
– I’m gonna show you to your room, säger hon när vi kliver in i det mörka huset.
Upp för trappan går vi.
– This bed.
Hon pekar på en av två sängar där jag nu sitter och skriver. Framför mig hänger nio kostymer på en pinne som är fäst i ett nedre tak ovanför spegelgarderoberna. Det är tydligen en av sönernas rum, egentligen. Men just nu är det mitt.
Jag undrar när E & E kommer hem. Senare fick jag som svar förut, när jag frågade hon som släppte in mig. Klockan är tio över sju nu. Jag landade 16.20.
Ojoj, vilket konstigt dygn det har varit sen jag skrev det där.

Av ren artighet – Varför? Jag vågar ju alltid säga att jag är vegetarian annars! – åt jag ugnsgrillad kyckling till middag igår. Edwina knackade på min dörr vid åtta-tiden och nere på matbordet var förrätten serverad. Hon ursäktade sig att hon hade glömt att fråga om jag äter kyckling. Rent impulsartat sa jag typ ja visst, det gör jag, ibland.
Efter middagen, där vi pratade i munnen på varandra mest hela tiden, kände jag hur magen gjorde uppror. Två toabesök senare var det bara att inse, jag mådde inte så bra. Då kom Ernest hem, pratglada herrn i huset. Jag frågade honom om hans dag, sen var han igång. Jag nickade artigt, sa ”really” och såna grejer. En av tjejerna dukade fram äpplen och Gatorade. Jag tog några tuggor. Drack lite. Anade oråd på riktigt.

Och jo men visst, sen kom hela middagen upp, hann knappt till toan. Jag tittade på ett likblekt ansikte i spegeln och sa god natt. Ett par Travello på det, sen somnade jag hyfsat. Vaknade ett par gånger under natten. Mer Travello. Tog febern vid fem, 38,8. Aj då. Tupparna gol, hönorna var inte mycket tystare de.
7.30 stegade febersvettiga jag ner för frukost, hörde Ernest och Edwina prata på uteplatsen. Där satt de, bland alla sina djungelväxter och käkade frukt och pannkakor. Lite småjobbigt att inte vara på topp, lugnt uttryckt. Fick toast och ägg, Edwina trodde det kunde vara bra för mig, och en guidad rundvandring i trädgården som är omgiven av höga murar och fylld med växter. Ernest pekade och berättade entusiastiskt.
Sen åkte de iväg på en workshop. Jag gick och la mig, efter en dusch. Somnade om och om igen till klockan ett. Då knackade sonen på min dörr. Jerome. Redo för lunch? Ja, visst, jag kommer om en minut, blev mitt svar.

Flickorna hade fixat fisk. Jag åt lite, försiktigt. Pratade en massa med Jerome, som är lika gammal som jag och är webdesigner. Ibland bor han här, ibland i San Fransisco. Väldigt väluppfostrad, väldigt trevlig. Till och med lite stilig. Kanske hittar vi på nåt ikväll, det lutar åt det. Kanske blir det sightseeing och basket imorgon.

Just nu fokuserar jag mycket på att bara återhämta mig för att bli redo för Filippinernas ö-liv. Kaffe och hembakat är det senaste draget.