You are currently browsing the monthly archive for december 2007.
Det är julafton i Pai. Jag vaknar mittemellan mina två täcken, hör en tupp på avstånd. Slumrar, somnar om. Morgonen är kylig här, bland bergen i norra Thailand. Mitt i natten är det riktigt kallt, folk köper stickade mössor och glider runt med en kopp örtthe i handen. Jag nöjer mig med örtthe, än så länge.
Ja, mina två första kvällar i Pai kan bäst beskrivas som lugna. Att det har varit förbjudet att servera alkohol på grund av det thailändska valet har nog bidragit en hel del till den känslan, både för min egen del och för staden som helhet. Det lär nog bli mer hålligång ikväll, med mycket livemusik och firande.
Pai har gott självförtroende. Det här är the place to be, ropas det nästan på gatorna. Det säljs t-shirts med fina tryck och texten Utopai och kylskåpsmagneter med Pai miss you, och jag träffar massor av människor som mer eller mindre har fastnat i denna tuktuklösa håla 762 kurvor norr om Chiang Mai.
Lite synd att populariteten har blivit så väldig. För det är lite väl många guesthouse, resorts, barer och stånd med thailändska souvenirer för att det ska kännas naturligt. Jag kan skriva under på att det är mysigt här, jag gillar det absolut, och det var härligt att åka runt på scooter utanför stan igår och idag, och jag tror på en festlig julafton, Men ibland kan love, peace and understanding-mentaliteten bli lite väl påklistrad när den upprepas kvadrat efter kvadrat.
Nåväl, nu ska jag dricka min öl och slå ihop datorn, där jag sitter ett tiotal meter från Pai river i Pai River Lodges bar. Ingen sillsallad så långt mina ögon och smaklökar kan nå. Fint så.
God jul!
Jag har precis anlänt till Chiang Mai. Jag och tre killar som jag har träffat på långsamma båtar de senaste dagarna, på Mekong, från Luang Probang i Laos, delade en privat minivan från gränsen. Det fick bli så, eftersom vi inte bokade igår. Så kan det gå, när man tror att man kan få det billigare direkt på plats.
Planer är minsann nåt som ständigt ändras när man reser i sydostasien, det är jag säker på att alla som har testat på det här livet kan skriva under på. Och det roliga är att det, nästan uteslutande, slutar på ett ett eller annat bra sätt.
Igår fick jag reda på att Lotta och Jimmie kommer till Bangkok på juldagen. Som jag jublade där jag satt i min flodbåt och läste dessa goda nyheter i ett sms igår. Jag tror att det bli en finfin avslutning på min tre månader i Asien, innan jag åker vidare till Australien den 7 januari, att hänga med dem – och kanske även Kristin och Fredrik!.
Så. Sen jag skrev sist har jag varit i Kambodja och Laos. Två fattiga länder rika på intryck och upplevelser. Jag borde förstås ha bloggat där nånstans mitt i allt. Men, det gjorde jag inte. Hur som helst. Turen med Jocke gick skumpigt från Bangkok till Siem Reap, och tre dagar bland Angkors tempel. Efter det tyckte vi oss behöva lite bad och strand. Så vi åkte ner till Otres beach och hade några näst intill löjligt lugna dagar där. Sen åkte vi till Phnom Penh och kollade in S-21 och Killing Fields, vi köpte även med oss en säck med ris och åkte till ett barnhem. Nåt kunde vi ju göra iaf, tänkte vi, och vi och riset blev varmt välkomnade av de 71 föräldralösa barnen. (Alla var dock inte där, många var i skolan).
När Jocke flög vidare till Laos åkte jag tillbaka till Siem Reap, för att träffa Isa Svensson, en kvinna från Båstad som gick ett steg längre än vårat risköp när hon var i Kambodja för första gången. Hon bestämde sig för att bli fadder för en 10-årig flicka. Nu är flickan, Pon, 14 år och fadderverksamheten – Girlpower in Cambodia – har växt till en 24 tjejer stor grupp, alla med faddrar i Sverige. Jag träffade Isa och tjejerna under några dagar, som inkluderade ett Luciafirande, och gjorde ett radioreportage som sändes i SR Kristianstad den 14 december. (För den som är intresserad går det att lyssna i efterhand på deras hemsida. Det sändes efter 15.30)
Efter Lucia flög jag till Luang Probang, en liten stad som både jag och Jocke gillade mycket. Där var det synnerligen lätt att trivas. Varför? Det var lugnt, behagligt och vackert i staden som ligger innesluten i storslagen natur. Vi gav oss ut där en hel där, till ett par vattenfall där vi skrattade högt och de naturliga duscharna och på en två dagars trekking – och kajakingtur med övernattning i vår guide Pumas hus. Det kan jag verkligen rekommendera. Kajakfärden var nåt utöver det vanliga, halt klart. Vi lyckades med bedriften att kapsejsa två gånger i forsarna… Men kom helt helskinnade tillbaka till Luang Probang, där vi tog hand om våra kroppar genom en massage och efterföljande örtbastu på Röda korset.
Nu, i Chiang Mai, har jag precis ätit en lokal specialitet på en vegetarisk restaurang. De lockade med en hemlagad veggbugare utanför men jag fastnade för Kausoi. Riktigt smarrigt , med två typer av nudlar, potatis, tofu, curry och cocosmjölk.
Till er alla från botten av mitt hjärta: God Jul. Jag hoppas ni får en skön julhelg hemma i vintern. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Men jag tror på att det kommer bli bra, i Pai. Först ska jag ha en helkväll i Chiang Mai, för Phil, en av killarna som jag åkte minivan med, fyller 31 imorgon.
Ta hand om varandra!
