Det är julafton i Pai. Jag vaknar mittemellan mina två täcken, hör en tupp på avstånd. Slumrar, somnar om. Morgonen är kylig här, bland bergen i norra Thailand. Mitt i natten är det riktigt kallt, folk köper stickade mössor och glider runt med en kopp örtthe i handen. Jag nöjer mig med örtthe, än så länge.
Ja, mina två första kvällar i Pai kan bäst beskrivas som lugna. Att det har varit förbjudet att servera alkohol på grund av det thailändska valet har nog bidragit en hel del till den känslan, både för min egen del och för staden som helhet. Det lär nog bli mer hålligång ikväll, med mycket livemusik och firande.
Pai har gott självförtroende. Det här är the place to be, ropas det nästan på gatorna. Det säljs t-shirts med fina tryck och texten Utopai och kylskåpsmagneter med Pai miss you, och jag träffar massor av människor som mer eller mindre har fastnat i denna tuktuklösa håla 762 kurvor norr om Chiang Mai.
Lite synd att populariteten har blivit så väldig. För det är lite väl många guesthouse, resorts, barer och stånd med thailändska souvenirer för att det ska kännas naturligt. Jag kan skriva under på att det är mysigt här, jag gillar det absolut, och det var härligt att åka runt på scooter utanför stan igår och idag, och jag tror på en festlig julafton, Men ibland kan love, peace and understanding-mentaliteten bli lite väl påklistrad när den upprepas kvadrat efter kvadrat.
Nåväl, nu ska jag dricka min öl och slå ihop datorn, där jag sitter ett tiotal meter från Pai river i Pai River Lodges bar. Ingen sillsallad så långt mina ögon och smaklökar kan nå. Fint så.

God jul!