You are currently browsing the monthly archive for januari 2008.
För första gången under min resa har jag gjort mig ganska hemmastadd på ett ställe. Eller nja, det är väl en sanning som bör tas med en nypa salt, för på Tonsai packade jag ju minsann upp min väska ordentligt och bokade in mig en vecka, och där hade jag ju även varit två gånger tidigare.
Hur som helst, nu har jag i alla fall stannat upp på mitt första stopp i Australien. Cottesloe, Ocean Beach Backpackers. Och jag känner en slags hatkärlek inför hostellivet som jag typ har blivit en del av här.
Sex, åtta personer som bor ihop, några känner varann sen innan, andra, som jag, lär känna, någorlunda. Alla har sin dygnsrytm, det är alltid nån som festar senare och ramlar in i mörkret med sömn i sikte.
Drygt 100 pers, kanske 140, samsas – hmmm, försöker iaf – om ett kök, en utegård och ett filmrum. Ibland är alla grytor odiskade, ofta är det stopp i slasken, nästan alltid sitter nån och dricker öl eller grogg på burk runt träborden på gården, då och då går grillen på högfart.
Ge och ta, svälja och le. Hitta sin egen rytm, men inte låta sig irriteras av andras. Hitta folk man trivs med, men inte störa sig allt för mycket på de andra.
Visst händer det att jag suckar djupt, och visst kan jag längta efter ha ett eget rum, en egen säng och en egen toa. Och visst slår det mig att jag är 28 och inte 21.
Men samtidigt är jag glad att jag inte är pedant, att jag trivs med det enkla livet och att jag kan dra mig undan när jag känner för det. För det gör jag. Jag ger mig ut och joggar längs strandpromenaden, tar tåget till stan (Perth eller Fremantle, Cottesloe ligger på linjen emellan de båda städerna), badar eller sätter mig på mitt rum och jobbar. Till exempel.
Livet är inte allt för svårt, helt enkelt.
En anledning till att jag har förlängt min vistelse här undan för undan är att jag kan städa för gratis boende. Mycket bra deal, eftersom allt är förbannat dyrt i Australien, speciellt när man har vant sig vid asiatisk prisnivå.
Men den främsta anledningen är att det finns en hel del trevligt folk att hänga med här. Igår var jag, en svensk kille som heter Erik och fyra norska tjejer på Rottnest Island. En knapp halvtimme med färja så var vi där med våra hyrcyklar och vi körde runt bland vikar med turkost vatten. Fint, vad det. Och på kvällen gjorde jag, Frederika och Feike Fremantle. Festligt.
Dagen innan det hängde jag på samma Erik, Frederika och Feike och några killar till till en surfstrand, och Feike gjorde sitt allra bästa för att lära mig surfa. Jag kom nästan upp, nästa gång då jäklar! På vägen hem därifrån packade vi en kundvagn med tacosmat och sen blev det BBQ-Burritos, där min chili sin carne och guacemole gjorde succé. Ett par filmer på det, sen var den dagen komplett.
En tredje anledning till mitt beslut att stanna upp här är att jag har helt andra planer på g. På tisdag rullar nämligen en helt annan tillvaro igång. För då åker jag, Alex och en tysk tjej som jag inte har träffat än på en lång roadtrip längs söderut och längs sydkusten! Två, kanske tre, veckor, ska vi glida och campa med Alexs van.
Jag hittade dem, Alex och hans van, via en annons. Några timmar senare träffades vi i Perth och japp, det kändes rätt. Vi har någorlunda samma syn på resande, resmål och camping. Vi vill ta det lugnt och ha utrymme för spontana infall, vi vill inte krångla till det och vi vill njuta av naturen. Dessutom har Alex redan campat en del i Australien, för mig som nybörjare känns det grymt bra. När jag träffade ett par i samma ärende dagen innan klickade det inte alls på samma sätt.
För övrigt är det helt otroligt varmt här idag. Nästan 40 grader, sägs det. Jag badade säkert en trekvart förut. Att ligga på stranden är knappt ett alternativ.
Wow. Jag säger bara bara ett högt wow, samtidigt som jag är tvungen att hålla mig i trappräcket när jag inser vad som väntar mig nedanför strandpromenaden som jag går på. Kilometer efter kilometer, vit tjock sand. Blått vatten som blir vågor som slår in mot strandkanten. Människor som strosar slappt, alternativt kvällsjoggar barfota i den mjuka sanden. Klockan är nästan sju och där står jag, gnuggar ressömnen ur ögonen och ler lyckligt. Tylösand, tänker jag. Men det är så mycket större än så. Och slappare.
Konstaterar att jag nog kan trivas i Australien och går ner mot vågorna på Cottesloe beach utanför Perth, på Australiens västra kust. Kastar mig, simmar, glider med. Strosar bortåt, ser ingen ände på stranden norrut. Sitter en stund, vänder.
Letar mig upp mot mitt hostel. Äter den smarrigaste, mest kompletta, vegoburgaren någonsin. Grovt bröd, hemmagjord burgare med grillad sötpotatis, aioli, massor av grönsaker…
Försöker ta in att jag är på andra sidan jorden, från Sverige sett. Tänker lite på vintern där hemma. Känns overkligt båda delarna. Liksom att jag lämnade tre månader i Asien i morse.
Jag har sovit/slumrat rätt mycket de senaste dygnen, och det känns lite som att jag är i nån slags dvala fortfarande. 24 timmars buss från Krabi till Singapore är om inget roligare så ett bra tillfälle att ta igen lite sömn.
Jag ville nämligen vara vaken så många timmar som möjligt, när Lotta, Jimmie, Kristin, Fredrik och jag hängde runt på Tonsai. För jo men visst, de fyra goda vännerna dök ju upp i Thailand i sista minuten. Och då bev det som så att vi drog till ”min” strand, Tonsai. Åtta nätter blev det där för mig Lotta o Jimmie (något färre för Kristin o Fredrik, som kom senare…)
Det var lite som att komma hem när jag kom dit, efter två upplevelsefyllda månader var det grymt skönt att plötsligt känna till både ställen och personer. Och dessutom få visa allt det där för mina semestervänner. Fina tider. Tyvärr blev Lotta riktigt sjuk ett par dagar, innan Kristin och Fredrik hade kommit, så jag och Jimmie fick göra det bästa av situationen själva. Bland annat äta nyårsmiddag. Vi fick sällskap av Lotta på 12-slaget, men resten av festandet fick vi klara av själva.
Den 2 januari steg Kristin o Fredrik av en longtailbåt. Sen var vi fem, som badade, solade, snorklade, åt och drack. En sannerligen ovanlig tillvaro för mig, men ack så trevlig. Tack för det!
Nu är jag ensamresenär igen. Det funkar det med. För det allra mesta, jag är ju sällan helt själv. Här kommer några bilder från dagarna med vännerna i Thailand.
Gott nytt år!
