Ny kontinent. Ny strand.

Wow. Jag säger bara bara ett högt wow, samtidigt som jag är tvungen att hålla mig i trappräcket när jag inser vad som väntar mig nedanför strandpromenaden som jag går på. Kilometer efter kilometer, vit tjock sand. Blått vatten som blir vågor som slår in mot strandkanten. Människor som strosar slappt, alternativt kvällsjoggar barfota i den mjuka sanden. Klockan är nästan sju och där står jag, gnuggar ressömnen ur ögonen och ler lyckligt. Tylösand, tänker jag. Men det är så mycket större än så. Och slappare.
Konstaterar att jag nog kan trivas i Australien och går ner mot vågorna på Cottesloe beach utanför Perth, på Australiens västra kust. Kastar mig, simmar, glider med. Strosar bortåt, ser ingen ände på stranden norrut. Sitter en stund, vänder.
Letar mig upp mot mitt hostel. Äter den smarrigaste, mest kompletta, vegoburgaren någonsin. Grovt bröd, hemmagjord burgare med grillad sötpotatis, aioli, massor av grönsaker…
Försöker ta in att jag är på andra sidan jorden, från Sverige sett. Tänker lite på vintern där hemma. Känns overkligt båda delarna. Liksom att jag lämnade tre månader i Asien i morse.

Jag har sovit/slumrat rätt mycket de senaste dygnen, och det känns lite som att jag är i nån slags dvala fortfarande. 24 timmars buss från Krabi till Singapore är om inget roligare så ett bra tillfälle att ta igen lite sömn.
Jag ville nämligen vara vaken så många timmar som möjligt, när Lotta, Jimmie, Kristin, Fredrik och jag hängde runt på Tonsai. För jo men visst, de fyra goda vännerna dök ju upp i Thailand i sista minuten. Och då bev det som så att vi drog till “min” strand, Tonsai. Åtta nätter blev det där för mig Lotta o Jimmie (något färre för Kristin o Fredrik, som kom senare…)
Det var lite som att komma hem när jag kom dit, efter två upplevelsefyllda månader var det grymt skönt att plötsligt känna till både ställen och personer. Och dessutom få visa allt det där för mina semestervänner. Fina tider. Tyvärr blev Lotta riktigt sjuk ett par dagar, innan Kristin och Fredrik hade kommit, så jag och Jimmie fick göra det bästa av situationen själva. Bland annat äta nyårsmiddag. Vi fick sällskap av Lotta på 12-slaget, men resten av festandet fick vi klara av själva.
Den 2 januari steg Kristin o Fredrik av en longtailbåt. Sen var vi fem, som badade, solade, snorklade, åt och drack. En sannerligen ovanlig tillvaro för mig, men ack så trevlig. Tack för det!
Nu är jag ensamresenär igen. Det funkar det med. För det allra mesta, jag är ju sällan helt själv. Här kommer några bilder från dagarna med vännerna i Thailand.

Gott nytt år!