Jag är alltså hemma nu ja. Jag flög hem från min slutstad New York den 28 april och landade på Landvetter dagen efter. Så här drygt två veckor senare kan jag mest konstatera att det känns helt okej att vara hemma, vilket jag också för det mesta har svarat på den populära frågan ”Hur känns det att vara hemma nu då?”

Jag utvecklar:

Det är lite chockartat att plötsligt vara där allt är bekant, för även om jag tycker att jag har försökt förbereda mig hänger inte alltid skallen och kroppen med som man tror. Visst smakar den milda lättyoghurten som jag längtat efter gott, men efter ett par tallrikar har jag glömt bort att jag saknat den. Och hur stolt jag än är över att jag lärt mig äta russin under resan känner jag mig tjatig när jag berättar det än en gång.

Nog om mat. Mest är det kul att vara bland familj, släkt, vänner, bekanta – att bara kunna bubbla och babbla om allt och ingenting är befriande. Det är tusen frågor men ändå inga alls, jag är mitt i allt och samtidigt bara jag.

Det är samtidigt ganska påfrestande att se hur alla andras liv pågår, hur alla andra har en vardag utom jag. Jag hälsar på och tar till mig problem och planer, allt det där viktiga som jag har varit ifrån, som nu kanske är precis det som jag letar efter.

För jag söker. Febrilt. Under en två veckors turné har jag inte bara varit i alla mina städer för att träffa vänner. Jag har även sökt jobb och varit på intervjuer och förutsättningslösa samtal för att kunna bestämma mig för var jag ska satsa. För det vill jag ju göra, satsa alltså.

Och jo men visst är jag på god väg.

För jag har inte bara klippt mig. Jag har även skaffat mig ett jobb – ett sommarvick på Skånskan är mitt!

Det är dock ett tag tills det drar igång. Tills dess fortsätter jag väl resa runt lite, utan någon direkt egen vardag. Sen ska jag bo i Malmö – där jag tror på en skön sommar.

Efter den där heldagen i Hollywood hade jag för övrigt drygt tre grymma veckor i USA. Här kommer en sammanfattning i bilder:

Jazz på the Getty Museum, LA. Det var där den riktiga jazzen var, som jag gick på med James som jag träffade under min heldag i Hollywood. Build an Ark heter bandet – en helt fantastisk uppställning, med trombonisten som en favorit:

Jeffrey, the Skater man, Venice beach, LA:

Minnesplats för döda amerikanska soldater, Santa Monica, LA:

Gatudans i Santa Monica, LA:

Cellobrud på Spaceland, LA:

En Beatmaster och jag, Hollywood Blvd, LA:

Golden Gate, San Francisco:

Cable car vänds, market street, SF:

Sjölejon, Pier 39, SF:

Min miniroadtrip, San Francisco-Santa Cruz-San José:

Lotta Wennefors, Duke gardens, Durham, North Carolina:

Måsmatning på stranden, North Carolina:

Gudinnan i New York City:

Battery park, NYC:

Bryant park, NYC:

Ovanför ett av alla hörn, NYC:

Lördag på 8th Av, NYC:

Plats för kaffe, Chelsea Markets, NYC:

Brooklyn Bridge, NYC:

Jag & jag själv vid en port, Downtown NYC:

Fint det. Min resa fortsätter, alltid. Vi ses.