Jag började räkna på när jag senast sov själv. Och då menar jag inte utan sällskap i sängen, för sånt är mitt läge i stort sett varje natt sedan en ännu längre tid tillbaka. Nej, jag tänker på hur länge sedan det var jag hade en lägenhet bara för mig under en natt. Så vitt jag kan minnas har det inte skett sen augusti förra året. Jag har sovit i hotellrum, gästrum, bungalows och även en sovsal i Harlem helt själv. Men en helt vanlig jäkla lägenhet? Nä. Jo förresten, jag sov ju i min halvtomma lägenhet i Jönköping några nätter i oktober. Men det var mest konstigt, det var liksom ett märkligt sammanträffande att den var tom när jag behövde den.

Nu ska jag i alla fall göra det, i flera nätter. Det känns mest skönt. Det är tyst, rogivande. Och efter en natt i brorsans för korta soffa med en kropp som sprungit 21 km är min gamla säng som bor i mammas lägenhet ett kärt återseende.