westus_red

Westus med gitarren visste precis vad jag behövde när jag kom ut från toaletten på på Maman Benin, där jag och Matso precis smaskat i oss vår första afrikanska måltid i Cotonou. Färsk fisk, you love rice-ris, sallad med den godaste avokadon och ägg.

“Singing don’t worry, about a thing. Because every little thing is gonna be all right.”

För det är mycket att smälta i den här moppeavgasfyllda afrikanska staden. Efter en natt med förvånansvärt dålig ac där en våt handduk över ansikten räddade min skönhetssömn rivstartade vi med att ta varsin moppe till landets största marknad, Marché Dantokpa.
Weekend market i Bangkok? Ja, likt på vissa sätt. Men ändå inte alls. Vi gick nog där mest med öppna leende munnar på de stampade gångarna och blev fulla av intryck i myllret av färgstarka människor och stånd med det mesta från tandkräm till kycklingar till diverse elektroniska prylar. Många går runt också, med det de har att sälja på huvudet. Vi som är lite längre än de flesta har underkläder, mat, tyger och korgar i ögonhöjd.
Vi gav upp hungern där. Tog varsin moppe till Maman Benin, som det tipsas om i guideboken. Slappnade av, pratade fotboll och månadslöner med servitören Elie och lyssnade på Westus Bobbanversioner.
Nu har vi gått över den stampade gatan från vårt nya rum – mycket bättre ac nu! – till vårt mest lokala internethak. Väldigt långsam uppkoppling dock, så det blir inga bilder idag.
Det såg för övrigt rätt mörkt ut på Kameruns flygplats igår. 22.45 skrev jag det här:
Inne på planet. Igen. Efter en mindre svettrusning på en flygplats i Kamerun. Gaasch. Vi fattade inte att vi skulle sitta kvar på planet för att komma till Cotonou. Visserligen tyckte vi det var märkligt att vi landade två timmar tidigare än beräknat, men vi gick ivrigt av och jublade över den tropiska värmen.
Vid passkontrollen fyllde vi i ankomstkort och svettattacken blev ett faktum. Av med kavajerna för att möta den sura kvinnan i den enkla trädisken.
– Har ni inget visa?
– Jo, visa, sa Matso, pekade i sitt pass och förklarade att det var utfärdat på Benins ambassad i Danmark.
– Men inte för Kamerun?
– Vadå, vilket land är det här då? Kamerun?
– Ska ni till Benin, då måste ni tillbaka!
Nägra händer i rätt riktning senare och en språngmarsch gick vi ut i den tropiska kvällen igen bakom en reflexväst.
Personalen ombord skrattade gott, åt oss och vår svett. Vi också, med orden “We just wanted to see Cameroon. It’s hot out there by the way.”
Vi mjukstartade i London. Och värmde upp i Kamerun. Nu är det bara Benin som gäller.