staffan Foto: Matso Pamucina

– Gnosspelius, Gnosspelius, Gnosspelius. Massa Gnosspelius.
Den sprudlande Staffan gnuggar händerna när han reser sig upp för att visslande göra hål på bubbelplasten. Han har precis kontrollräknat lådan med nytryckta Simma lugnt mörten Maud som han skrivit på för att ta emot utanför bostaden i Hern Hill i södra London.
Illustratören Staffan Gnosspelius är aktuell med sin andra svenska barnbok tillsammans med Stefan Casta. Genom deras första samarbete – Gå och bada Mister Räf! – vann Stafan Elsa Beskow-plaketten i höstas, för årets bästa bilderbok för barn.
När jag och Matso mjukstartade vår resa med en dag i London var det mycket fokus på honom, och tajmingen var så god att vi var hemma i hans hus när han fick en låda full med Mörten Maud-böcker.
Men även jag fick faktiskt vara i tillfälligt fokus. När vi var ute och gick bland fiskstånd och färgstarka plagg i Brixton träffade Staffan två kompisar som höll på att göra en pilot till en tv-dokumentär om “business, ethics and aids”.
Ville jag ställa upp och svara på några frågor? Jomenvisst. Första frågan: “Vad tänker du på när jag säger aids?”. Hyfsat öppen fråga. Nåja, Matso och Staffan tyckte jag skötte mig bra när jag fick utrymme att resonera om krafterna som eventuellt stoppar utvecklingen av botemodel, Påvens uttalande och skillnaden mellan Aids i Afrika och västvärlden. Själv tyckte jag det mest var kul att ställa mig på andra sidan micken.

Kamerakåt

Foto: Matso Pamucina

Dagen avslutades med kaka med Happy Bday-ljus och gratulationssånger på två språk.
Och nu är vi i vänthallen på Tripolis flygplats.

Efter en på det stora hela behaglig resa mellan London och Tripoli landar vi vad som ser ut som ett dammigt och varmt Libyen.

På Afrikansk mark alltså. När vi sagt bye till värdinnorna säger jag till Matso att det var en bra resa.
Då möts vi av sjukhusklädda män med munskydd. Alla har munskydd. Och vi får ett papper att fylla i innan vi kan gå vidare in på flygplatsen. En av frågorna: Har du haft “flu” de senaste två veckorna?
Hmm. Nej. Kryssar så klart bara nej på alla sjukdomsfrågor. Inte för att nån kollar det, när jag lämnar det till en med munskydd. Han trycker en febertermometer mot min panna. Matsos omedelbara reaktion: Är den ren?
Sen får vi visa passen. Kontrollanten tilltalar Matso med namn när han senare kommer fram och frågar om man kan komma ut nånstans. Det är ju så sunkig rökig lukt i vänthallen.
“No Matso, you have to stay inside”.
Resecharmen är helt klart påkopplad.
/Larsson, Larsson, Larsson. Och Pamucina.