Regnstänk istället för havsbad

I dag hade vi målet klart för oss: Vi ska åka till stranden. Sagt och gjort, vi packade strandkit och tog på solglasen.

Döm om förvåning när vi kom ut från vårt rum, som är lite som en kasern – mörkt och svalt. För då insåg vi att regnet hade tagit ett stabilt grepp om den här söndan. Solglasögonen åkte av med hopp att vi skulle se lite mindre fåniga ut när vi gick iväg med siktet inställt på rejäl frukost.

Efter ett tag tog vi skydd i en dörrpost:

Regnskydd

Efter vissa överläggningar svarade vi ja på frågan kanske lika bra att hoppa på varsin moppe. Föraren visste nog vart vi ville åka. En lagom vit lögn visade det sig, de drar ofta den, moppeförarna. Igår blev vi avsläppta utanför vårt hotell efter att förarna inte alls hittat dit vi ville. De ville ha mer betalt för att de kört oss rumt och fram och tillbaka. No no, sa vi och hamnade i en lite lagom hetsig diskussion. Vi hade då varit och käkat middag med Andreas, som jobbar för Erikshjälpens tidning Rafiki. Mycket trevligt, han hade mycket att berätta om sin vecka i Benin.

Hur som, idag hamnade vi på en restaurang nära piren där Africa Mercy ligger. Där åt vi kanske inte en rejäl frukost, men väl en stor lunchtallrik med ris, pommes, fisk och stekt banan för femton spänn. På bordet breve sett ett litet gäng från Nigeria som vi träffade på nere på stranden senare. Och det var de som ville ta bilder på oss först, jag lovar.

På vägen tillbaka träffade vi en liten kille vars hand såg ut att behöva viss vård… Så Matso tog tag i saken och sa till de vuxna i hans omnejd att gå ner till sjukhusskeppet för att eventuellt få hjälp. Vi får se hur det går. Killen med handen heter Yacaube och är nånstans mellan åtta och nio år.

Vi har för övrigt mest fokuserat på att känna in atmosfären och rytmen, folket och omgivningen. Och nu känner vi oss peppade att ta oss an allt på riktigt. Måndag till torsdag är det sjukhusbåtslivet som gäller.

Au revoir!