Vi har varit på marknaden idag. Det var hett och mer än intensivt.
Vid ett tillfälle försökte en s.k vakt ta Matsos kamera. Då ryckte Diane, vår fantastiska tolk, in på bästa sätt. Både hon och Matso höll i kameran, liksom den s.k vakten. Själv stog jag mest som ett fån medan Diane snackade oss ur den inte alls bekväma situationen. Adrenalinet pumpade när hon förklarade att hon/vi hade lagen på vår sida – vi hade en överenskommelse med en kvinna som sålde plastblommor, och det var NOT THEIR BUSINESS. Hon upprepade att hon sagt det när hon fortfarande aningen chockad återberättade dialogen. En 20-tal stor folksamling följde tumultet som vi lämnade hack i häl på plastblommekvinnan.

Vi undvek den delen av marknaden efter det, liksom den där försäljarna verkade tro att vi var ute efter något. Det var vi förstås, men inte alls det som de tydligen befarade. Enligt Diane har bilder på beninska kvinnor dykt upp i sammanhang som de inte alls gillat, vykortsställ till exempel. Det finns även rädsla för att bilden ska användas så som vi tänker att voodoodockor praktiseras. Diane använde sin mest övertygade stämma när hon berättade att det har hänt.

Att Diane var en klippa för oss idag är nog redan understruket, men jag vill gärna upprepa hennes sociala kompetens. Igår hjälpte hon oss att intervjua en professor, idag småsnackade hon med marknadskvinnorna så att de släppte garden.
När vi ät lunch utbrast hon:
– Ska ni inte äta huvuden?
Hon och vår chaufför för dagen, John, tog fiskhuvudena från våra slasktallrikar och betonade att man i Benin tror att de gör en intelligent.
– Då måste ni ha ätit många huvuden, konstaterade jag.

Ikväll har hon lovat att kolla upp bussar norrut åt oss. För vi planerar att lämna stan på måndag för minst en veckas landsbygd. Det kan bli verkligt spännande. Och jag hoppas att vi kan hitta en tolk där som i alla fall är i närheten lika påhittighet och pålitlig som Diane.